”Om du som ung idag hamnat bredvid den utstakade vägen är det oerhört svårt att få nya chanser. Det enda svar som erbjuds är att han tvingas till den skola han inte vill gå i och som inte har möjlighet att möta de behov han har”.
För att lösa gängkriminaliteten behövs satsningar på skolan, strängare straff och mer resurser till polisen. Sällan har väl de politiska partierna verkat vara mer överens och i sig är det säkert reformer som kan göra skillnad.
Men vi förlorar något viktigt om debatten enbart handlar om graden av förändringar inom dessa fält. Vi förlorar att det handlar om riktiga människor, ofta unga män, som redan känner att det är alldeles för sent.
Jag är numera på god väg in i medelåldern med ett bekvämt liv, men jag minns mitt sextonåriga jags isande känsla av att chansen var missad och att jag lika gärna bara kunde ge upp.
För mig – duktig flicka född i mitten av 80-talet – var känslan mest ett uttryck för ungdomlig dramatik. Så är det inte för de unga män som nu riskerar att hamna utanför samhället. I takt med att livlina efter livlina nedmonterats blir risken allt större att deras känsla är rätt och att det faktiskt snart är för sent.
Om du som ung idag hamnat bredvid den utstakade vägen är det oerhört svårt att få nya chanser. Skolan är otroligt viktig, men den är inte en lösning för den som minst av allt vill fortsätta plugga. Det enda som erbjuds är att han tvingas till den skola han inte vill gå i och som inte har möjlighet att möta de behov han har.
Det finns bra exempel som skulle kunna visa på en ny väg framåt. I min hemstad Södertälje finns Telge Tillväxt, ett bolag som samägs av kommunen och lokala stora arbetsgivare. Där har unga personer som står utanför arbetsmarknaden möjlighet att få ett riktigt jobb med de krav och möjligheter det erbjuder.
Genom den här typen av initiativ kan även den som inte gått klart gymnasiet få in en fot på arbetsmarknaden och börja skapa ett eget liv. För det är ju självklart inte så att alla som inte klarar skolan blir gängkriminella. Men det är många som aldrig får möjlighet att bli vuxna utan fastnar i ett limbo av hemmasittande och dålig ekonomi.
Det måste finnas fler vägar till vuxenhet än vad som erbjuds idag. För de som inte ser skolan som ett alternativ måste samhället kunna erbjuda riktiga jobb. Oavsett om du kallar dem lärlingsplatser, traineeplatser eller juniora positioner ska de ha bra villkor och skälig lön.
Att arbeta ska inte vara ett straff för att du hoppat av skolan. Det ska vara en annan, men lika värdefull, väg mot vuxenhet. Då kan vi få ett samhälle där det aldrig är för sent och där unga aldrig får slut på chanser att bli vuxna. Men för att få det samhället behövs tydliga politiska prioriteringar och modet att se andra lösningar än bara skärpta straff.
