Lagen om valfrihet, LOV, i hemtjänsten har gjort att valfrihet blir viktigare än behov, skiver MT:s Lisa Aggeborn.
Ytterligare två privata hemtjänstutförare på Gotland meddelat att de lägger ned sin verksamhet. För ett par år sedan fanns nio privata aktörer på ön. Nu är det bara fyra kvar.
I Hela Gotland säger kommunens omsorgsdirektör att risken nu blir att valfriheten sätts ur spel. Det finns nämligen delar av Gotland där det inte går att välja mellan olika aktörer för hemtjänsten.
Men är det egentligen där problemet ligger?
Allt beror på hur man ser på LOV, lagen om valfrihet. LOV har i många fall gjort själva valmöjligheten överordnad möjligheten att få en bra omsorg.
Vi vet att privat omsorg väljer att etablera sig där det finns möjlighet att skapa vinst. Ju friskare de sjuka är, desto mer möjlighet har man att få ett bra resultat på slutraden.
De sjukaste och mer krävande brukarna finns ju tyvärr kvar och när kostnaderna stiger är det lättare att dra vidare än att dra på sig ett minusresultat.
Kvar står då kommunen som måste rycka in när den fria marknaden misslyckats med att möta de verkliga behoven. Det allmänna får ta de största kostnaderna, de svåraste fallen och dessutom lösa kriser som uppstår när privata aktörer packar ihop och ger sig iväg.
Nu har precis det här hänt, igen. Den här gången är det Gotland men det finns gott om exempel från andra delar av landet.
Och hur blev det då så här? Sofia Hellgren, verksamhetschef på en av de omsorgsföretag som nu lägger ner, har en tydlig analys. Ingen vill nämligen jobba i hemtjänsten längre.
En förklaring på att det är svårrekryterat kanske beror på att villkoren i den privata hemtjänsten ofta är rent ut sagt bedrövliga. I den privata hemtjänsten är lönerna lägre, villkoren sämre, de delade turerna fler och missnöjet högre.
Att en bransch som på punkt efter punkt underpresterar har mage att skylla på bristande entusiasm från arbetssökande är skrattretande.
Det ligger i de privata aktörernas dna och affärsplaner att ständigt försöka pressa ner villkor och löner för de anställda. För hur tjänar man annars pengar i en verksamhet vars kostnader till 80 procent består av löner?
Vi har en åldrande befolkning. Det kommer att behövas mer bra äldreomsorg och det kommer behövas många fler som är villiga att göra jobbet. Den ekvationen löses bara av bättre villkor för de anställda.
Vad har vi egentligen för valfrihet i det nuvarande systemet? Väljer du en privat aktör vars affärsidé är att hålla nere lönekostnader? Eller tar du hellre en nedtryckt kommunal verksamhet som får lägga sina sinande resurser på att släcka de bränder och täppa till de hål som de privata aktörerna skapar?
Det låter ofta som att LOV och en konkurrensutsatt hemtjänst är något slags krav. Det är det inte. Att vi har den här situationen beror på att kommuner och regioner valt att det ska vara så. LOV är valfritt att införa och går att ta bort igen.
Det ligger politiska beslut bakom det här kaoset. Nu krävs det politiska beslut för att avsluta det.
/Lisa Aggeborn, Morgon-Tidningen
Detta är en analys, och speglar skribentens åsikter. Morgon-Tidningens opinionstexter är stolt socialdemokratiska.
