Högerpartierna går till val som ett regeringsalternativ. Men när det gäller de riktigt stora frågorna är de långt ifrån överens.
Moderaternas partiledare Ulf Kristersson hävdar att han företräder ett enat regeringsalternativ. Som bevis lyfter han fram elva sakfrågor de bedömer är viktiga för väljarna. Om de verkligt stora frågorna – som arbetsmarknaden, integration, välfärden och vem som ska styra landet – är de dock allt annat än samstämmiga.
Regeringsfrågan
När det gäller hur landet egentligen ska styras är sprickan fortfarande avgrundsdjup mellan M och SD, där SD fortfarande inte vill lova att de inte kommer kräva ministerposter efter valet.
Dessutom är förhandlingsläget mellan L och SD helt låst, där båda partierna gått ut med löften om att de ska garantera att det andra partiet inte kommer att få sitta i en regering.
Invandring och integration
Invandring är SD:s viktigaste fråga och deras ståndpunkt att den bör minska kraftigt återkommer ofta. Dessutom är invandringen ofta deras förklaring för problem med allt från jämställdhet, arbetsmarknad, brottslighet och kulturpolitik.
De flesta partierna i riksdagen är överens om en stramare migrationspolitik och det är en linje som redan nu förs av S-regeringen. Inom högerblocket finns dock skillnader i frågan.
På sitt landsmöte ville L-medlemmarna köra över partiledningen i flera frågor gällande invandring och integration. Man beslutade att L ska verka för att underlätta för familjeåterföreningar för barn och det är nu partiets officiella linje. Det är en kraftig skillnad mot såväl KD som M och definitivt annorlunda än SD:s åsikt i frågan.
Biståndet
SD vill tillsammans med M sänka biståndsmålet till 0,7 procent av BNP. L vill i sin tur behålla det på dagens 1 procent. KD menar att ”biståndet behövs mer än någonsin” och ser enprocentsmålet som en viktig del för att Sverige fortsätter vara internationellt relevant.
I Ekots partiledarutfrågning fick L-ledaren Johan Pehrson utveckla hur han skulle driva sitt eget partis linje om frågan om minskat bistånd var uppe till förhandling.
– Jag kommer sitta med armarna i kors och titta på förslaget och säga ”det här tycker jag inte är bra”, svarade han.
Arbetsvillkor
SD går till val på att vilja förbättra arbetsvillkoren för poliser, för de i kvinnodominerade välfärdsyrken, för bönder och lärare. Det känns som en svår uppgift om man ska samarbeta med Moderaterna som inte ens nämner ordet på sin valsajt.
Religiösa friskolor
L vill se att religiösa friskolor förbjuds under nästa mandatperiod, vilket KD:s Ebba Busch kallat ”symbolpolitik”. SD vill å sin sida bara förbjuda de omkring tio muslimska friskolorna i Sverige.
A-kassan
När det gäller arbetslöshetsförsäkringen, alltså A-kassan, finns djupgående skillnader mellan framförallt SD och M.
M vill sänka a-kassan till de nivåer som den var innan pandemin och dessutom inför ett bidragstak. Hur lågt detta tak ska ligga i rena kronor är inte helt klart, men det definieras som max 75 procent av ett vanligt arbete. Enligt vissa uttalanden är det så lite som 12 000 kronor.
SD vill istället höja ersättningen de första 100 dagarna och dessutom förstatliga a-kassan och minska kravet på att vara medlem i en kassa för att få utbetalningar.
SD vill alltså flytta a-kassan från en försäkring som till stor del bekostas av medlemmarna till något som är svårt att skilja från ett statligt bidrag. Det är motsatsen till M-politik.
Jämställdhet
Liberalerna har en lång feministisk tradition och är det enda partiet i högerkoalitionen som betonar att gamla könsnormer ska brytas. Det är långt ifrån KD som istället vill poängtera att traditionella familjemönster ska underlättas för de som vill. Även SD har många gånger uttryckt starkt traditionella värderingar där man lyfter de biologiska skillnaderna mellan män och kvinnor.
En konkret skiljelinje finns i frågan om föräldraförsäkringen där L är en stark förespråkare för de så kallade ”pappamånaderna” alltså att vissa månader ska vikas till vardera föräldern. Det är något som KD och SD är starkt emot.
Sjukförsäkringen
SD vill enligt sin valplattform stärka skyddet för den sjukpenningsgrundade inkomsten och uttrycker att den som är sjuk ”inte samtidigt tvingas till en personlig och privatekonomisk kris”.
M vill återinföra den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen, den så kallade ättestupan, som avskaffades av S-regeringen. Det skulle innebära att personer med långvarig sjukdom efter en viss tid kommer att utförsäkras.
SD har i samarbetet ofta vikt sig för M:s mer drakoniska hållning gällande ersättningsnivåer, vilket kan bli en kalldusch för deras väljare efter en eventuell valvinst.
