Det viktigaste måste vara vad partierna säger och gör, inte vad de eventuellt tänker, skriver MT:s Lisa Aggeborn.
I SVT:s partiledarutfrågning med Annie Lööf gjorde partiledaren klart att om högern slutar svansa för Sverigedemokraterna, så är Centerpartiet beredda att byta sida igen och stödja Ulf Kristersson som statsminister.
Detta är väl helt logiskt ur ett centerpartistiskt perspektiv, då C och Lööf – på rimliga grunder – har dragit en av de i den här valrörelsen så kända röda linjerna mot att samarbeta med eller ge Sverigemokraterna makt. Det hedrar partiet.
Vad som ter sig en aning märkligt är dock Lööfs tro att Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna egentligen är liberala och frihetsälskande, precis som Centerpartiet, men att de på något sätt känner sig tvingade att göra i bästa fall tveksamma utspel om invandring och integration för att blidka SD.
Spelar det verkligen någon roll om M, KD och L egentligen inte, i djupet av sina hjärtan, håller med om förslagen och utspelen de själva gör under den här valrörelsen?
Ska vi väljare rösta och partierna välja samarbetspartners baserat på, inte vad politiker säger, utan på vad vi hoppas att de egentligen tycker men inte vågar säga?
Kalla mig gammeldags men jag skulle snarare argumentera för det rakt motsatta: vad som spelar roll är vad du säger och gör, inte vad du eventuellt och i smyg tänker.
Om du säger och gör högernationalistiska saker och utspel är du i allt väsentligt att betrakta som en högernationalist.
Och om det nu, mot förmodan, skulle vara som Annie Lööf tror, att M, KD och L bara gör det här för makten, så vete sjutton om inte det är ännu värre än att de menar vad de säger.
Om de bara gör det för makten saknar de både ryggrad och moralisk kompass. Om sådana politiker får möjlighet att styra landet kan verkligen vad som helst hända.
/Lisa Aggeborn, Morgon-Tidningen
Detta är en analys, och speglar skribentens åsikter. Morgon-Tidningens opinionstexter är stolt socialdemokratiska.
